Varför kan du inte bara vara glad?

Uppdaterat: 4 okt. 2021


En av mina läsare skrev till mig för ett tag sedan och delade med sig om hur hon bränt ut sig, och hur svårt det var att förklara för omgivningen (särskilt de närmast henne) hur hennes verklighet var just nu. (Jag har fått tillåtelse att dela med mig av denna korta bit av vad hon skrev)

”Min man tycker det är särskilt svårt eftersom han inte kan förstå vad som är fel. Han tycker att det ALLTID är något som är fel och att jag borde vara glad, även när jag inte KAN vara glad, och att jag gör honom på dåligt humör genom att jag mår som jag gör.
Jag önskar verkligen att jag kunde vara glad, jag vill inget hellre, men just nu känner jag mig så otroligt nedslagen och ledsen och jag har ingen som förstår som jag kan prata med och jag vet inte hur jag ska ta mig ur detta. Jag har alltid känt mig annorlunda... alltid fått höra att jag är så känslig...
Hur ska jag kunna ”ta mig i kragen” när det inte finns någon krage kvar att ta tag i?”

Mitt hjärta blödde verkligen för henne när jag läste detta eftersom jag själv minns hur det var att må på det sättet, och hur rädslan för ovissheten om man någonsin ska må bra igen, kryper fram varje gång man får den frågan ”Varför kan du inte bara vara glad?”.


Jag brände själv ut mig när jag var 21, och jag lärde mig ganska snabbt att bli en mästare på att ”spela glad” eftersom det var så oerhört dränerande och nedslående att våga vara sårbar och berätta hur jag verkligen mådde, bara för att få höra saker som inte alls hjälpte mig att må bättre.


Jag förstår idag att det handlade om att de helt enkelt inte visste vad de skulle säga till mig. Jag tror många blir obekväma på grund av vad som väcks inom dem själva, när de ser någon annan som mår dåligt, därför är det lättare att vifta bort det, skämta om det eller låtsas som ingenting, och fortsätta ”leva lyckliga i alla våra dagar”.


Jag blev väldigt bra på att låtsas att allt var bra, även om det på insidan kändes som att något åt upp mig inifrån.


Men när dagen var slut och masken togs av, kollapsade jag ofta i tårar av utmattning (det är jobbigt att låtsas vara glad när man mår dåligt) och när jag låg ensam med mina tankar, precis innan jag skulle sova, hörde jag ändå den frågan, eftersom jag också ställde den till mig själv. ”Varför kan du inte bara vara glad?”.


Min mentor sa en gång till mig när vi pratade om utbrändhet och jag nämnde att jag ofta kände mig misslyckad och svag: - ”Att bränna ut sig är inget för svaga människor Angelica! De som bränner ut sig är högpresterande, ambitiösa och oerhört starka människor som bara kört på för länge utan tillräckligt med återhämtning. Den glöden och viljan du har inom dig att må bra igen – det är det som kommer göra att du lyckas, och du kommer inte bara må som du brukade – du kommer må MYCKET bättre!”


Så när jag fick detta mejlet häromdagen, beslutade jag mig för att dela med mig av något som jag skrev ner i min dagbok för många år sedan, när jag var mitt uppe i min egen dark night of the soul och inte alls mådde bra.


Detta är för dig som kanske ställer den frågan till dig själv just nu. Kanske kan du känna igen dig i vad jag skrev och kanske kan min resa inspirera och ge dig hopp om att du kan må bra igen. Om jag kunde, så kan du också.


 

Min dagbok Juni 2006


Varför kan du inte bara vara glad?


Jag vet att du menar väl. Jag vet att du vill att jag ska vara glad.


Jag önskar att det bara fanns en magisk knapp jag kunde trycka på för att göra mig glad igen.


Jag vet att du ser mig kämpa varje dag och att det gör dig obekväm. Kanske det till och med får dig att känna dig hjälplös och misslyckad för att du inte kan ”göra mig glad”, oavsett hur mycket du än försöker.


Du frågar varför jag inte bara kan vara glad.


Jag vet inte. Jag önskar att jag visste. Jag önskar att jag hade ett svar. Jag VILL vara glad. Jag önskar till alla högre makter att jag BARA KUNDE VARA GLAD.